Redo

Hej!
Efter två dagar hemma hos mamma och pappa börjar alla känslor att landa. Det snurrar fortfarande hundra tankar i huvudet och jag kan hur jag än försöker inte riktigt förstå varför detta hänt. Jag tror på ödet och att allt i livet har en mening men hur jag än vrider och vänder på detta kan jag inte hitta någon mening?!

Igår kom min syster plus barnen, ett och tre år gammla. Det var nog den bästa medicinen då dom båda håller full fart hela dagen och gav mig verkligen annat att tänka på. Att få träffa mina fina vänner både igår och idag satt inte heller fel.

Idag har jag stått länge i stallet, först med åringen och sen med två-åringen. Det blev massa pyssel och frisering. På nått vis lever min prins vidare i dom två och nu måste jag lägga allt det tråkiga bakom mig och fokusera fullt ut på dom två små. Svea fick sadel på för första gången och skötte sig över förväntan, lilla bus kommer bli en perfekt flick och speed häst.
Efteråt var det Monas tur men hon får bestämma själv hur hon vill ha det. Oftast vill hon stå kvar i sin box och bli kliad på ställen som hon själv väljer, så blev det även idag. Om man snart är 17 år så vet man hur man vill ha det!

Nu känner jag mig redo för att åka tillbaka till "mitt" liv så imorgon styr jag bilen mot Jönköping och fortsätter livet i min drömstad! Jag vill tacka alla som ställt upp och stöttat oss igenom dessa fruktansvärda dagar, ni vet vilka ni är och ni är alla guld värda!

fina Sture