Hej!

Idag gjorde jag någon som jag nästan aldrig gör, jag gav bort mina tre sista timmar på jobbet. Jag ville bara upp till stallet och vara där sådär onödigt länge och låta världens bästa atmosfär få mig på bättre humör.
Tog in Bus och började den dagliga fajten mot leran. Var i ridhuset precis vid fyra (då öppnar det för "allmänheten") och då är man nästan alltid själv vilket är himla skönt. Fortsatte med arbetet där jag vill få henne jämnare i handen men framför allt få henne att ta stöd på vänster tygeln. I skritt och trav börjar det sitta så idag tog jag med mig samma ridning in i galoppen. Trots att jag gick på henne idag var hon hela tiden positiv och tjurade aldrig ihop, hon kanske trots allt inte är sin mor upp i dagen.
Det blev ett ganska kämpigt pass som jag inte var helt nöjd med men nu när vi står framför en tröskel som jag vill över är det okej om det väger lite fram och tillbaka ett tag, huvudsaken är att vi så småningom kommer över.

Givetvis kände jag inte så när jag satt och red utan när jag var uppe i det kändes det inte alls bra och min dumma envishet var på väg att ta över men kom på mig själv och så fort hon tänkte rätt tog jag ett steg tillbaka och gick tillbaka till det hon kan. (Små mängder är det ända jag kan kräva nu i början) Det går inte att lösa alla problem på ett och samma pass. (Detta har tagit mig måååånga timmar att inse).

Efteråt stod vi kvar länge på gången för en massa borstande och kliande. Efter mycket fjäsk fick jag äntligen känna igenom hennes ben ordentligt och ta bort dom sista sårskorporna som hängde på tre kvart. Efter fyra timmar i stallet gick jag mot bussen och livet kändes betydligt lättare. Stallet har alltid varit och kommer alltid vara den bästa terapin jag kan få.

Fina Busan