Nära marken

Hejhej!

Idag kunde jag inte hålla mig från längre, jag var tvungen att rida! Busan har varit precis lika argsint som vanligt dom senaste dagarna vilket känns som ett bra tecken på att hon nu är frisk och mår bra. Jag jobbade ganska sent och det var mörkt när jag kom till stallet vilket innebär reflexer! Hösten är verkligen här och det är mörkret som gör det hela jobbigt och deprimerande.

Åter till ridningen. Jag var riktigt, riktigt nära att åka i marken idag då hon bockade något ut över det vanliga när jag inte alls var beredd. Mycket hopp och bus men även väldigt mycket bra arbete. Galoppen som bara för några veckor sedan var motsatsen till liksidig börjar nu ordna till sig. Hon är riktigt behaglig att sitta och galoppera på, nu även till höger. Fortsatt stort fokus på min ridning, ha henne mitt under mig och mellan alla hjälper, varken backa in i eller springa på ramen, basic saker som gör sådan oerhörd skillnad!

När jag hoppade av var jag så himla glad och det var inte försen jag var på väg hem som jag faktiskt kom ihåg att jag nästan blivit avskickad. Hennes bra stunder är så många men framför allt så himla bra att jag glömmer bort dom där dåliga och tjuriga stunderna. Mitt lilla hat objekt har sakta men säkert krupit in under huden på mig och står nu väldigt nära hjärtat. Min fina lilla Busa.

Puss på Bus