Kärlek

Hejhej!

Uppdateringen lyser med sin frånvaro men när det bli upp till tre timmars övertid om dagen så är det inte mycket annat som hinns med tyvärr.
Haft dåligt samvete för att jag inte tagit mig upp på Busan sedan i lördags men jag har inte hunnit och när jag haft tid har ridhuset varit bokat.

Men så äntligen fick jag rida idag. Hade inga högre förväntningar då hon har mycket nerverna utanpå nu när jag är så kallt. Att ta sig ner till ridhuset var lite av en fight idag då hon mest hoppade runt och spände för minsta lilla snöflinga. (mina förhoppningar om en bra tur var nu nästan lika med noll)
Satt upp och när vi skrittade runt var hon spänd och hoppade så fort jag la skänkeln till. MEN! Började trava och efter bara ett par varv pustade hon ut, slappnade av och la all energi på arbetet. Hon gick som en peng, aldrig haft en så fin känsla i galoppen idag och bara att få sitta på henne var fantastiskt. Spändheten i ryggen och bakdelen släpper mer och mer för varje dag och jag känner mer och mer vilken potential det faktiskt finns i hästen. 
Hon är tre, vilat nästan en vecka och går in och gör ett av sina bästa pass någonsin. Kan man verkligen begära det? Svar nej men hon gör det ändå, min fina Busa.

Jag vet att jag är tjatigast i världen men min lilla häst är fantastisk och idag blev jag om möjligt ännu lite mer kär i henne.
Till helgen kommer mamma och Bettsi och då ska jag tvinga fram lite nya bilder och filmer så ni får se hur fin min häst är : )

Första gången med sadel, ganska exakt ett år sedan