Fristad

Hej!

Av personliga orsaker så är livet enkelt sagt rejält ur balans och bloggen har långt ifrån hög prioritet.

Men det är i stunder som denna jag är evigt tacksam att jag valt ett liv med hästar. Efter att ha varit helt förstör i ett dygn fick jag tvinga mig själv att åka iväg till stallet, jag måste ju ta hand om min prins. Så fort jag klev ur bilen i stallet blev jag två ton lättare och när jag såg min prins komma gående emot mig kände jag för första gången att tårarna inte längre brände i ögonen. Att få mysa runt i stallet och rida ut en sväng på en pigg och busig häst som hade öronen spetsade och var sådär härligt lycklig smittade av sig och mitt ute i skogen kom jag på mig själv med att le och för första gången kunna känna något annat än bara sorg.
Stallet är min fristad där inget riktigt kan nå mig. Stallet är mitt happy place och det kan inget eller ingen förstöra.

Idag tog jag en power walk med min prins och Timbuktu i lurarna vilket alltid får mig att rensa tankarna och börja sortera i min för tillfället väldigt röriga hjärna.

Livet går vidare och jag har bestämt mig för att ta en dag i taget och leva varje dag till fullo, fånga dagen helt enkelt! Det var trots allt det du var bäst på.