Min pärla

Hejhej!

Börjar som sist "jag vet att jag är tjatig" MEN Busan är en riktig pärla!
Igår var vi nere i ridhuset igen och hon gick som en miljon. Vist tjurar hon fortfarande ihop när jag begär något som hon inte riktigt tänkt sig men skillnaden är nu att hon jobbar igenom det och tillslut får jag precis det svaret jag vill. Då kan jag klappa, gå vidare och framför allt bli nöjd.
Fortsätter att så ofta jag kan (glömmer lätt av mig) att ha full fokus på mig själv och hur jag rider och inverkar. Att alla hjälper går helt igenom och att hon är rakt under mig. Väldigt basic och allt låter så lätt när man säger det men är väldigt svårt att genomföra i verkligheten.

Min tränare som jag tränade för i över tio år (innan jag flyttade först till Kanada och sen hit) och lärt mig i princip allt jag kan fortsätter att imponera på mig. Trots att jag som sagt inte tränat på flera år. Han sa ofta att  jag inte behövde honom längre för jag hade fått alla verktyg i min låda och fick jag problem var det bara att gå och plocka fram verktyget som passade och använda det.
Allt det där faller på plats nu (flera år senare). Nu när jag inte har honom på sin stol i hörnet, nu när han inte kan hjälpa mig genom sin mikrofon så märker jag hur sant allt är. Hur det faktiskt inte behöver vara svårare än att gå till den lådan och hämta vad jag behöver och sen bara använda det. Hux flux så är problemet lagat/löst.
Samtidigt kan jag inte sluta fundera över hur Busan varit om jag haft honom där i hörnan varje vecka och fått den där ovärderliga hjälpen. Men nu är det dags att stå på egna ben och visa att allt han lärt mig sitter kvar. Det är  nu jag för första gången får tillfälle att se om jag kan själv. Spännande, läskigt och utmanande men jag tror vi är på god väg och det gör mig sjukt inspirerad!

STOR puss till min fina Busa